Lucka 8

Måndagen den åttonde december;

Det var inte utan en viss förebådande känsla som de på eftermiddagen samlades utanför de stängda och låsta glasdörrarna. Salarna där innanför var alla mörka och tomma och utanför var en gatlykta deras enda ljuskälla. Gatlyktan spred ett gult ljus över parkeringen och entrén men ljuset tycktes på något vis inte nå in innanför dörrarna och in i foajén.

Det var inte utan att en rysning gick genom dem alla när de såg in i det kalla mörkret. De skulle alltså in dit? Var det verkligen en bra idé trots allt?

“Någon som vet vart den där Jun håller hus?” undrade Jokki lite smånervöst. “Ingen aning,” svarade Zingo och såg sig omkring.

Plötsligt överraskades de av ett krasande från marken någonstans bakom dem. Jun dök upp bredvid dem, något rödrosig och fuktig i håret från andedräkten. “Men vad bra att ni har kommit hit allihopa!” sa hen glatt och log mot dem. De var visserligen inte fullt lika entusiastiska, men följde ändå efter Jun när hen låste upp dörrarna och öppnade dem.

De låste dörrarna efter sig för att försäkra sig om att ingen följde efter dem. Det första de slogs av var hur mörkt allting var, det andra var hur irriterande det var att inte kunna hitta några lamp-knapppar. “Jag vet att det är mörkt här, jag tänkte att vi skulle fixa det idag så att vi i alla fall har en aning om vad vi gör. Det står en stapel med bord i vägen för proppskåpet, men följ efter mig så ska det här minsann gå!” sa Jun käckt.

De bestämde sig för att hålla i varandras axlar och Jun ledde vägen i skenet av en nervöst flimrande ficklampa. Till slut tog de sig till proppskåpet och tillsammans, inte utan en hel del fixande och trixande, och ingen liten mängd släpande och puttande så lyckades de få bort de bord som någon staplat framför proppskåpet. Tillsammans lyckades de också byta ett par av de trasiga propparna. De fick dock inte mer än delar av belysningen att fungera vilket var ytterst irriterande, men ändå hjälpte dem på vägen ut igen.

 


IDAG mina vänner, kommer vi ha lite tråkigare än igår, och gräver fram en gammal intervju vi gjorde med härliga Drugsmart när vi medgick i deras projekt “Local hero”. Tjohej.
Intervjun är, som datumet dikterar, från lite innan Fairycon’13.

Älskar ni inte bara ordet “Japankonvent”? Skildrar så väl det vi gör [/sarkasm]

(Har editat lite i intervjun för uargh felaktiga namn)

IMG_5539
PÅ BILDEN: (bland andra) Ha-chan, Jonti, Pica och Tove. Fabulöst~

“Japankonvent blev årligt event

Local Hero Blogg– 2013-04-25

Jonathan startade en Local Hero grupp med mål att göra ett Japankonvent och under hösten 2010 startade föreningen Yousei-Kai i Kalmar. Över två år senare är föreningen fortfarande aktiv och ska snart ha sitt tredje Japankonvent.

Jag, Louise Olofsson, praktiserar på Drugsmart och fick möjlighet att intervjua några av Yousei-Kai:s medlemmar.

Det hela började med att Jonathan Engqvist skickade ut en intresseanmälan via hans gymnasiums läroplattform där han frågade efter folk som var intresserade av Japansk populärkultur. Han gick då tredje året på gymnasiet och ville att hans projektarbete skulle handla om just Japan. Han startade sedan en förening tillsammans med de som visade intresse som fick namnet Yousei-Kai.

– Jag hade precis börjat ettan på gymnasiet och jag gick dit med några kompisar som var intresserad av japansk kultur, berättar Hannski som nu är vice ordförande i föreningen.

– Jag vet inte varför föreningen fick just det namnet, men Yousei betyder älva på japanska så det är därifrån namnet Fairycon, som konventet heter, kommer ifrån, fortsätter Hannski.

Första konventet var 2011 och det tredje konventet är i början av maj. Jonathan har flyttat till Japan för studier, men föreningen finns fortfarande kvar.

Att eventet genomfördes med hjälp av genom Local Hero var till stor hjälp under första året. De flesta i föreningen hade aldrig varit på något konvent och när konventet väl skulle genomföras vill de flesta bara få det överstökat.

– Första året var vi väldigt naiva och vi var verkligen amatörer. Men genom att vi var en Local Hero-grupp så blev vi sponsrade och fick mycket hjälp. Det och vår egen envishet gjorde att vi fullföljde arbetet, berättar Hannski.

Den oerhört positiva responsen på konventet gjorde att man vill ha det ett år till och sedan har man bara fortsatt. Arbetet har gått från en liten grupp till ett konvent med runt 100 besökare per år.

– Jag är verkligen glad att vi fortsatte efter första året, för det har verkligen varit givande, säger Bex Bodén som är sekreterare i föreningen.

Fairycon är fortfarande helt drogfritt och det är stor prioritering att alla event är alkoholfria.

– Vi tar ett starkt avstånd från droger och alkohol. Folk som är påverkade kommer inte på området alls under konventet, säger Bex.

Framtiden för Fairycon ser ljus ut, för gruppen är så sammansvetsad så det är kära återseenden varje år på konventet. Många besökare kommer tillbaka år efter år, och de uppskattar Fairycon. Många av besökarna skriver till föreningen om hur roligt de hade efter att konventen var slut.

– Det är tredje året vi har ett konvent nu och jag tror verkligen att vi har mer att ge. Vi är inte färdiga än, säger Hannski.

– Vem vet – rätt som det är kanske Fairycon är ett omtalat konvent i hela Sverige? avslutar Bex.”
Källa: http://www.drugsmart.com/blogg/japankonvent-blev-arligt-event/

Hehe. Storhetsvansinne.

ROLIGARE SAKER IMORGON. Kanske rentav…. mer fula bilder????? (good job ytd bex)

/Hannski & Bäfu

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s