Lucka 10

Onsdagen den tionde december;

Efter att Jun välvilligt släppt in dem samlades de vid trappan och dess låsta grindar för att försöka få bukt med det stadiga hänglåset som någon installerat där. Deras inbrytningsförsök var dock fullständigt meningslösa. Jun sa att hen skulle kunna försöka flyga upp på andra våningen, men att hen trodde att ddet var näst intill omöjligt utan att ha sitt älvstoft.

Eeveen Mini var mycket uppmuntrande där hen låg i Jokkis knä och spann högljutt. “Du, Jun?” undrade Jokki och kliade Mini i pälsen, “Har du märkt att den har ett halsband med en bricka på?” De andra stirrade på Jokki. “Ja, alltså, den har ett halsband med en liten bricka på” fortsatte hon och pillade lite på sagda bricka. Detta fick som resultat att någonting lossnade och föll till golvet med ett pling.

Zingo for efter objektet och plockade upp det från golvet. När han höll upp det i ljuset såg de alla att det var en nyckel. “Varför fäster någon en nyckel på ett halsband för?” undrade Vix högt och tittade på den. “Ingen aning” svarade Elli, “men det står någonting på den, vad är det där?” fortsatte hen. “Det ser ut som en stort C” sa Zingo och höll upp den i ljuset ordentligt. “Det skulle kunna vara till kaféet!” utbrast Henrik och som en person var de på väg mot caféet, med Mini hack i hälarna på dem.

Till deras stora förvåning passade nyckeln till caféet och de kunde gå in och slå på belysningen. Det som mötte deras åsyn var lika tragiskt som det var ödsligt. En kunde nästan höra ekot av en uppäten cupcake, men det fanns inga spår av varken personal, kaffe, fika eller någonting annat. Bord och stolar var omkullvälta, garderobsinlämningen var i ruiner, det var kaffefläckar på golvet och mangautlåningen gapade tommare än vad en ville föreställa sig. Det kändes som ett hugg i magen att se den plats som manga skulle ha vara så tom. Så fick de syn på någonting rött som var fastkletat vid den fortfarande upprätta panelen mellan caféet och det som en gång var en mangautlåning. De gick närmare och kunde läsa meddelandet

“Hjälp oss vi blir kidnappade av vidr.:.” 

“Vad är det där? Är det blod?” 

Jokki tittade närmare på meddelandet och luktade på färgen. “Nej… Det är inte blod, det verkar vara frosting…”

De såg sig omkring och såg ett spår av smulor med sockerpasta leda till ett av fönstren. När de tog sig närmare såg de dock att marken där utanför inte bar några spår efter vad som inträffat…

Vad de hittade däremot var, efter långt sökande under bord och bänkar en nyckel med bokstaven K på under en sönderriven utställning.

Men vart den ledde fick de ta reda på i morgon.

Idag så tänkte vi presentera en mycket kär gäst! Någon som det typ inte finns några fula bilder på, så det blir tyvärr inga sådana. Jamen vem då, då?
Jo men allas vår supermaskot Jun såklart!

Alla vet vem Jun är väl? Om inte så är Jun älvan (tillika charmtrollet, nej ursäkta mig, charmälvan) som ofta figurerar i våra exempelvis affischer och flyers och andra liknande media. Bland annat figurerar Jun (i Fairycon’14-utförande, såklart. Hen har en förkärlek för stjärnor) i vår visningsbild här på wordpress och på Facebook.

Vi fick en fråga för lite sen på Ask.fm om vem älvan är, så det var väl tur att vi hade den här luckan planerad! Först tar vi biten med sagoberättandet, och sen tar vi den tråkiga biten med realism och stuff. Ok? Ok!

JUN
Födelsedag: 14de april
Blodgrupp: A
Pronomen: Hen/henom
Gillar: Rymden, plommon, färgen blå, verktygslådor
Gillar inte: För många minusgrader, vingarna blir så stela då
Anmärkningsvärda attribut: Hår som står emot fysikens lagar, ögon som skiftar färg ibland.
Dröm i livet: Ville bli astronaut men nöjde sig med maskot om vi kunde rita henom bland en massa stjärnor och blått. Så det gjorde vi.
Favoritmat: Mintchokladpocky, fast hen är glutenintolerant. Människoföda är tyvärr inte för älvor.

Som alla vet är ju älvor väldigt små varelser. Så små, faktiskt, att de inte får plats med att hysa mer än en känsla åt gången, och Jun var aldrig en av de stackars älvorna som permanent hyste agg eller sorg.
Istället var hen permanent nästan olidligt trevlig, något som gjorde henom som gjord för att upprätthålla den något vacklande relationen mellan människor och älvor.

Ni förstår, älvor har en tendens att födas ur frukter, och någonstans på vägen så skrämdes en människa för mycket halvt från vettet för att en liten bevingad varelse, mer eller mindre glittrig, kravlade ut ur äpplet eller päronet de just tänkt sätta tänderna i. Så älvorna hade bestämt sig för att på det stora hela gömma sig från dessa temperamentsfulla otäckingar och deras onda uppfinningar (typ den fruktade Flugsmällan, vila i frid, älvfränder).

Egentligen visste Jun redan som liten (dvs ännu mindre) att hen skulle vilja bli astronaut. Hen var en fena på att bygga saker, och det är fasligt vad lätt det blir att åstadkomma saker som flyger med ett personligt förråd av älvstoft bakom sig. Dock så såg Juns mentor redan från det att hen kravlade ur sitt plommon, lilaglittrigare än någonting mentorn någonsin stött på, att här har vi minsann en ambassadör.

Ni förstår, älvor föds utan föräldrar. De skapas av allt som är gott och trevligt i naturen, och så hamnar de i en frukt på något sätt (Hannski är inte så haj på detaljerna och är inte säker på om hon vill veta) tills de är redo att ploppa ut och börja göra underverk.
De blir omhändertagna av en äldre mentor (senpai (✿ ♥‿♥)) tills de beslutat sig för vad de vill göra och sen när de hittat sitt kall så flyger de ut i världen med målet att fullfölja det. Rättså simpelt.

“Har du någonsin övervägt att jobba med människor?” frågade mentorn Jun en dag. Jun tvekade lite. Hen tyckte kanske inte att människorna verkade vara de trevligaste skapelserna på planeten, exempelvis så var bin mycket roligare att tävla vem som flög fortast med (och förstörde inte alls som människor gjorde) och långhåriga kaniner var mycket trevligare att sova hos när det var kallt (människor har ju inte heller päls). Men så var ju Jun som sagt nästan olidligt trevlig, och trodde alla väl, så hen hade inget speciellt emot människor som art.

Så kom det sig då att Jun för första gången beblandade sig med människor.

Ett tag efteråt, tid är relativ för älvor eftersom ingen människa vet hur länge de egentligen lever, så var det Juns födelsedag. Hen fann sig plötsligt bland en mängd unikt klädda människor alla samlade på samma ställe. Någon hade en svans, något som Jun inte trodde människor kunde ha. Någon annan hade lila hår, något Jun inte heller visste att människor kunde ha! Så spännande!

Jun hade hamnat på Fairycon’12.

Efter några timmar (återigen, människotid, Jun hade fått lära sig människoklockor bara ifall att) så fann hen sig i ritrummet, fylld av inspiration till en ny rymdfarkost som hen bara måste teckna ner. Hen lade inte märke till att det redan satt en människa där utan tog bara tag i en lagom liten stump färgpenna och började jobba.
“Skulle du kunna vara still lite?” hörde Jun plötsligt, och tappade nästan pennstumpen i förfäran. Om älvor kunde få hjärtfel så skulle Jun i denna stund behövt HLR.

“Förlåt för att jag skrämde dig,” sa människan. Jun tittade storögt på Människan. “Det är så bara att det här konventet har en rittävling där man ska designa deras maskot, och du skulle funka superbra. Eftersom, du vet, du är en älva, och det här är Fairycon.”
Jun övervägde saken. “Kör i vind!”, sa hen sen. “Men se till att få med min bästa sida!”
Den lilla älvan bytte till en mer människoliknande klädsel på tiden det tog Människan att blinka. Hen gillade blått, så det blev en blå klänning. Sen hade hen sett urtjusiga minihattar i ett av rummen, så hen bad Människan ta med en sån på bilden.

Tjugo minuter senare sa Människan “Klart! Du blev jättebra på bilden. En liten älvtjej.”
Jun tittade allvarligt på Människan. “Älvor är inte han eller hon. Vi är mittemellan eller inget av det. ‘Han’ och ‘hon’ är människobjäfs, har min mentor lärt mig. Jag gillar bara klänningar!”
Människan blinkade. “Åh. Okej. En älva då.”. Jun log.

Senare, när allt var över och bilden med Jun hade deklarerats vara vinnaren så kom det fram en lite lustig, vildögd person som inte såg ut att ha sovit eller ätit ordentligt på ungefär fyra dygn. Det var en mytomspunnen konventsarrangör. “Hej…. Maskoten på vinnarbilden, right?”
Jun nickade.
“Jo alltså. Fairycon behöver en maskot. Och här är ju du. Du skulle inte kunna tänka dig jobba med oss och posera på framtidens affischer och sånt där?”
Jun övervägde saken i cirka fem sekunder. “Om ni ger mig material till att göra en minihatt, och målar minst en affisch i rymden. Och jo! Jag vill ha en månads semester i rymden per år också.”. Konventsarrangören såg förvirrad ut. Eller kanske bara trött och matförgiftad.
“Som du vill….?” sa personen långsamt.

Jun glittrade en hel massa på grund av peppen, och arrangören suckade högt. Mer att städa. Fantastiskt.

Så kom det sig att Jun blev maskot till Yousei-kai och Fairycon. Hen hämtade sitt magiska sagoslott (portabel modell) och slog sig ner nära Kalmar slott. När det blir för kallt för att flyga utan vingfrost så tar hen sitt slott och flyttar in i Hannskis källare tillsammans med alla andra föreningsägodelar.
Hen är lite allergisk mot en av Hannskis katter, men på det stora hela störtnöjd med sin tillvaro. Och ibland besöker hen rymden.

Allt är väl i Fairycon-land.

(Tråkvarianten är att Jun faktiskt var det vinnande bidraget i FC’12s teckningstävling. Originalet till Jun ritades av en fabulös person vars namn jag inte vågar gissa på. Det står på teckningen, och den har jag…. någonstans. Jun fick inte heller namnet Jun förrän lagom till Fairycon’14 genom en omröstning! Namnet valdes för att det är ett neutrum som ändå drar mer åt det maskulina hållet. THE MORE YOU KNOW.)

487557_492349250824505_1755831394_n 10501886_762694730456621_1981335663617749139_n

 

Och här är de lovade bilderna på Jun! En riktigt liten charmälva eller hur?

Till vänster ser vi originalbilden och till höger ser vi versionen som fanns att hitta på årets affisch, och som profilbild på alla våra sociala medier. Woop woop!

/Hannski & Bex

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s