Lucka 17

Onsdagen den sjuttonde december

Denna eftermiddag samlades de på trappan som ledde upp till andra våningen. “Det här känns inte så bra egentligen” muttrade Jokki. “Håller med” instämde Zingo. “Och är det inte lite mystiskt att det inte finns en enda juldekoration i affärerna ens nu?” påpekade Vix. “Jo det har du rätt i” instämde Henrik. “Jag tänkte på det med i morse, varför finns det fortfarande inga juldekorationer någonstans egentligen?” “Och har ni sett kön till polisstationen?” sa Eli irriterat, “Min pappa har varit iväg med min farbror och stöpt ljus inför julen som de skulle sälja i helgen, men när de öppnade förrådet i morse var det helt tomt. Så de skulle göra en polisanmälan, polishuset är en enda lång kö! Det är till den graden att de har ställt upp en skylt att gå förbi kön om en har något annat ärende än inbrott eller stöld!” fortsatte hen sedan. De tittade på varandra. Någonting hade onekligen spårat ur någonstans i krokarna. Det var mitt i december och det fanns inte en tomte, inte en julgran och inte en adventsstjärna.

Med förnyade batterier i sina ficklampor gav de sig dock upp på ovanvåningen ännu en gång, trotsandes dess mörker och evighetslånga korridorer. Att prova nycklar i olika dörrar var visserligen inte det mest underhållande av fritidssysselsättningar men deras förhoppningar gick ändå upp varje gång nyckeln gick in i ett lås… för att sedan inte kunna vridas runt. 

Till slut nådde de fram till merchandise och pokémon rummet. Vid det här laget var de inte riktigt beredda på att nyckeln faktiskt skulle passa. När den dock gjorde det och dessutom öppnade låset med ett litet anonymt klickande var de dock relativt beredda på vad de hade att vänta innanför dörren.  

Deras farhågor besannades, rummet var tomt, platserna där glasskåpen hade stått gapade tomma och det fanns inte den minsta lilla figurin kvar. Pokémon-sidan av rummet hade oturligt nog inte haft större tur utan hade också blivit fullständigt plundrat. Avslappningshörnan, eller resterna av densamma var ett minne blott och endast ett kalt underlag fanns kvar. Rummet var inte särskilt stort, men det tog dem fortfarande ett tag att röja upp det så pass att det gick att gå i det. Hur de än letade hittade de dock ingen nyckel. Ingen ledtråd eller någonting annat och de var milt talat besvikna när de gav sig av hemåt. Eli tog hand om Mini, men det var det enda som skedde mer den dagen.

Vad är det för rykten som går om att det är en tävling vi håller i? Pffft! Lita inte på allt ni hör. Källkritik är viktigt gott folk, och bör som alltid tas med en nypa salt. *Bex går in i rollen som historielärare*

tumblr_m2jizxU89R1qh4b99

Leder alla spåren tillbaka till oss…? Ehm… *fifflar nervöst med knapparna till koftan, kallsvettas, flackar med blicken*

OKEJ OKEJ JAG GER MIG. kan inte säga detsamma om den flygande gräsklipparen dock, keep chasing your dreams, become an astronaut

Men i alla fall;

Yääääh, Rafflecopter giveaway. Stort lycka till allihopa! May the odds be ever in your favour.

a Rafflecopter giveaway

/ Bex & Hannski

Advertisements

One thought on “Lucka 17

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s